Mina vänner, vi måste prata. Om kläder. Inte visste jag att tygbitar kunde vara så roligt. Det är inte klokt ju. Jag har aldrig tyckt det varit skoj med kläder, jag köpte kläder mest för jag var tvungen. Men jag tyckte inte alls det var kul att gå och handla nya. Det var fruktansvärt. Utbudet var dåligt och det var inte särskilt skoj att gå på "den större klädavdelningen".

 

Nu däremot, nu är det lite för kul. Mitt betalkort får stå ut med mycket. Jag har till och med börjat kolla på kjolar och klänningar. Vad hände där liksom? Jag hittade en helt fantastisk klänning som satt som en smäck, jag köpte den inte men jag tror nog att jag skall göra det. Det har aldrig varit såhär kul med kläder.

 

Jag åker ju till London i slutet av månaden och ni kan ju tänka er hur jag kommer gå crazy där borta. Jag har lagt undan en hel del som bara väntar på att få sättas sprätt på. Hade även tänkt åka dit med en tom väska typ. Åhh, som jag längtar.

 

Men jag måste säga att jag känner mig aldrig så smal som när jag har träningskläder. Då känner jag mig verkligen smal! Vilket jag inte är fast alla säger att jag är det, MEN det är ju bara för jag var så in i helvetes stor innan, inte konstigt att de ser mig som smal. Hur som helst. Jag skulle kunna gå omkring med träningskläder hela dagarna, de bara suger in precis allt, kalasbra :)

 

 

 

För första gången på ett bra tag känner jag nu att jag vill träna och det mina vänner är en härlig känsla! Jag vill styrketräna,springa, jogga, powerwalka, simma, cykla, springa som en idiot i trappor - upp, ner, upp, ner. Jag vill göra allt, precis allt! Jag vill äta bra mat, vara hälsosam och fortsätta att vara så jäkla bra!

 

Jag vägde mig i samband med ett läkarbesök och kan ni gissa hur mycket jag gått ner på fem månader? 22 kilo. TJUGOTVÅ KILO. Det är helt otroligt, jag kan knappt fatta det. Så himla glad och lycklig. Och alla ger mig så många fina ord, hur duktig jag är osv och jag blir tårögd. Tack!

 

Jag längtar så till imorgon så jag "börjar om" på nytt. Äntligen tid för gymmet, kanonkul!

 

Vilket underbart sommarväder vi har. Visst blir livet lite bättre så fort solen tittar fram? Idag vaknade jag redan vid kvart i nio. Till frukost lyxade jag till det med pannkakor. Så gottiligottgott! Större delen av dagen har spenderats ute i solstolen, jag vill åt precis alla solstrålar. Superhärligt. Målade om mina tånaglar i en fräsch aprikos sommarfärg från Essie också. Har lyssnat på musik och haft det jävligt bra. Ctella har varit med mig hela tiden, hon gillar solen lika mycket :)

 

Kollade precis klart på en film som jag stängde av igårkväll för jag var såå trött. Parker heter den, helt ok rulle. Nu sitter jag med en ansiktsmask i facet och skall snart hoppa in i duschen. Dags att fräscha till sig lite, hehe!

 

Innan var jag inne i en period då det kändes som allt stod stilla, nu är jag inne i en period då jag inte alls känner för att träna. Eller äta nyttigt. Vilket är sådär när man försöker gå ner i vikt, haha! Men jag är inte orolig, jag vet om att det kommer komma tillbaka, för svackor går inte att undvika. Det spelar ingen roll vad det handlar om, svackor kommer alltid, det gäller bara att man inte stannar där utan istället lokaliserar varför man kom dit och hur man skall göra för att ta sig ur den. Reflekterar man inte över det så är det lätt att man stanna i den och som i detta fallet göra det till sin livsstil.

 

Innan när jag kom in i en svacka tänkte jag; "Fan också, en svacka, då är det lika bra att jag skiter i det, det kommer ändå inte att gå". Kommer jag in i en svacka som nu tänker jag istället "Jaha, en svacka, det bara att köra på". Jag låter mig vara nere i svackan och är inte rädd för att vara det. Hela tiden försöker jag tänka på varför jag är där och i detta fallet tror jag att det har blivit lite väl intensivt med träning. Träning 6 dagar i veckan är mycket. Det har nog blivit för mycket. Därför är jag i svackan nu. Det känns inte kul längre.

 

Istället för att deppa så lever jag i svackan, äter lite onyttigare än jag gör i vanliga fall och tränar inte särskilt mycket. Jag sa till mig själv att denna veckan skall jag inte träna - förutom mina cykelrundor, och inte vara fullt så strikt med kosten. Jag kommer tillbaka nästa vecka och då är det fokus som gäller. Jag har bestämt mig för att dra ner på träningen till 4 gånger i veckan, 2 konditionspass och 2 styrkepass, samt en mils cykling varje vardagsmorgon. Det får räcka för mig. Jag låter det ta den tiden det tar. Och med dessa ändringarna tror jag att jag kommer tycka det är roligt igen.

 

Anledningen till att jag kan sitta och skriva att jag VET att jag kommer ta mig ur svackan, eller komma igång med träningen igen är för att jag skall aldrig någonsin låta mig själv bli sådär stor igen. Never. Ever. Nu kan jag säga med säkerhet att det är värt det, jag har aldrig varit såhär lycklig, aldrig haft ett sådant självförtroende och framförallt har jag aldrig mått såhär jävla bra! Klart som tusan det är värt det! Men det visste jag inte innan jag började med detta. Jag har skrivit det innan men det tåls att skriva det igen; det spelar ingen roll på hur mycket fakta, tips, råd, kunskap du sitter inne med, du måste vilja det med hela ditt hjärta. Annars går det inte. Även om jag hade vetat allt detta jag vet idag (minus hur bra jag mår och hur värt de det faktiskt är) om man bara räknar kunskapen kring mat och träning så hade jag ändå inte börjat med det för ett par år sedan. Jag ville det inte tillräckligt mycket. Det är det som var skillnaden mellan då och nu.

 

Jag är inne i en period där det känns som allt står stilla. Som att inget händer fast jag tränar mer än någonsin. Det är så frustrerande!! Sanningen är dock att det händer grejer hela tiden, det går bara så jääävla långsamt och jag hinner vänja mig. Men jag måste tänka på hur långt jag kommit, på väldigt kort tid när jag tänker efter. Jag har hållet på i snart sex månader och det är inte lång tid. Alls. Sen måste jag tänka på att jag inte gick upp allt på en dag eller ens sex månader. Det tar tid, jag är bara lite otålig just nu...

 

Jag skall snart till min dietist igen. Inte för jag tror att jag behöver en längre, men det är skönt att prata av sig lite. Jag har lärt mig så mycket och denna gången vill jag prata mer om kalorier. Hur man räknar osv. Jag fattar inte riktigt det just nu. Hur vet jag hur många kalorier där är i en knäckemacka med lite smör och pålägg? De tre huvudmålen, frukost, lunch och middag skall ligga runt 600 kalorier. Så mycket vet jag. Aja, det får jag snart veta :) Sen är det ju enkel matematik - ja till och med för mig - du måste göra av med mer än du stoppar i dig!

 

Jag är glad att jag valde att be om en remiss till en dietist. Som sagt har det hjälpt mig mycket och jag vill inte gå på diet med shaker och grejjer, där man inte får äta riktig mat. Jag hade aldrig klarat det. Sen tror jag inte riktigt på det, får man verkligen i sig all näring man behöver? Jag känner en del som gått på sådan dieter och man bara rasar i vikt, MEN de har också gått upp allt igen, snabbt. Skall man genomföra en lyckad och sund viktnedgång så krävs det tid och tålamod.

 

Imorse gjorde jag pannkakor till frukost. Jag hittade receptet hos Fitspooration och dom var utsökta! Kan vara bland de godaste jag ätit.

 

Ingredienser för 9 plättar:
1/2 dl grahamsmjöl
1/2 dl lätt keso
1 ägg
2 msk mjölk
2 1/2 tsk stevia strö
1 tsk vaniljpulver
1/2 tsk bakpulver

Vispa samman alla ingredienserna till en slät pannkakssmet och stek dem. Jag serverade de tillsammans med keso, blåbär och lite pumpakärnor. GOTT.

 

Idag var det dags att ta en tripp till gymmet igen. Sex dagar i veckan är jag där, tre dagar tränar jag kondition och tre med styrketräning. Varvat med varandra så musklerna får vila. Idag körde jag styrketräning, vilket jag älskar. De första månaderna gjorde jag inget annat än kondition, så de dagarna det är dags för styrka jublar jag lite extra =) Dock blir det inte samma intensiva träning som kondition. Maskinerna är ju inte direkt reserverade för bara mig och sen vilar man mellan repetitionerna. Givetvis är träningen precis lika jobbig för det!

 

Vid styrka har jag ett program som tränar hela kroppen, eftersom jag fortfarande är i gå-ner-i-vikt-stadiet. Jag gör 2X15 repetitioner av alla övningar, vilket innefattar både maskiner och utan. Magen är favoriten att träna, varför vet jag inte! Kanske för den fortfarande är för stor? hah!

 

Dagar med kondition landar valet oftast på crosstrainern. I 80 minuter på "ramdon hill" programmet och på nivå 17. Jag vet inte om detta är jobbigt för er, men själv håller jag på att dö =)

 

 

Folk frågar mig väldigt ofta nu för tiden exakt hur mycket jag har gått ner. Och jag ljuger inte när jag säger att jag inte vet! Det enda jag vet helt säkert är att jag gick ner 10 kg den första månaden, jag vet också att det inte har gått i den farten efter det. Såklart, det kan ju inte gå i den takten hela tiden. Jag kan gissa på att jag gått ner ytterligare 7 - 10 kg, men jag vet inte! Jag skall snart väga mig igen hos dietisten, det skall bli spännande. Men som jag skrivit innan så tänker jag inte så mycket på det. Jag väger mig inte överhuvudtaget mellan mina besök där. Skönt att slippa tänka på det. Jag ser det på andra (bättre) sätt istället, kläder ex.

 

Innan jag började med träning och hälsosam mat så hatade jag att väga mig. Jag tyckte inte om att gå till läkaren för att man kanske fick väga sig. Nu ser jag inte det så längre. Jag styr inte mig själv efter ett par siffror på vågen. Det är inte jobbigt längre.

 

Dock har jag ingen målVIKT som jag kämpar efter. Jag har andra saker jag kämpar efter. Jag vill ha ett normalt, bra och hälsosamt BMI, jag vill att min mage skall bli mindre och jag vill ha en vältränad, stark kropp. Jag har en bra bit kvar, så det är klart att jag blir så in-i-helvetes-jävla-skit glad när jag ser att jag gått ner, när jag märker resultat. Men när jag anser mig "klar" så kan jag ärligt säga att jag inte bryr mig om vad vågen kommer visa.

 

 

Nja, jag vet inte, såhär i efterhand.

 

Helgen bjöd även på en del (läs: MYCKET) godsaker. Jag har haft två riktiga syndardagar. Vi pratar, kakor, god mat, choklad, nötter, vitt fluffigt fransbröd, you name it! Och ingen träning varken lördag eller söndag. Lite små-ångest i söndagskväll, men jag vet om att jag inte kommer ha några som helst problem att hitta in på rätt bana igen. Jag får se det såhär: nu vill jag inte ens se sådant skit på ett bra tag =)

 

Idag står det ett konditionspass på schemat. Dock inte på gymmet utan i Skrylle med Cecilia. Vi skall gå milen! Och jag ser nu att jag måste köra om stackars Cessan inte skall få vänta alltför länge på mig =) Jag och tider ...